60 ÅR=RESPEKT
Vi får spola tillbaka bandet en bit... Året var 1956, de första officiella tv sändningarna ägde rum med analog televisionsteknik, brottaren Frank Andersson föddes och Tage Erlander satt på statsministerposten men framför allt, Lars Tapper inledde sin karriär som domare.
60 år har passerat och Lasse har fortfarande båda benen kvar inom domargemenskapen, ofattbart när man tänker efter, vi har en levande legendar boende i Avesta!
En solig men kall onsdagseftermiddag i mitten på april lämnade jag, tillsammans med Nybergs x2 och Najah, Säter för att tillsammans åka och hälsa på denna legendar. Nog för att jag visste en del om Lasse sedan tidigare, men att han gick och bar på en sån skatt vad gällande historier från sin tid som domare hade jag ingen aning om.
Lars Tapper är en man som alla i Dalarnas fotbollskretsar känner igen och säkerligen i flera förbund i Sverige. En man som alltid har nära till skratt, är hård men rättvis, ja, en riktig krutgubbe. För oss i den "yngre" generationen är Lasse mest känd som matchförmedlaren Lars Tapper. Iallafall för domarna i södra Dalarna där Lasse fungerar som återbudstillsättare samt tar ut AD till matcher. När Lasse ringer och frågar om man kan ta en match, säger att det inte finns någon annan, då vet man att han gjort allt för att tillsätta matchen.
Framme i Avesta utanför det hyreshus Lasse och hans fru, , bott i sedan jag vet inte vad, ställer vi oss i hissen och klickar på 8:e våningen.
- Najah, det här är stort! Denna man har jobbat med fotboll i 60 år, berättar Per-Inge Nyberg för Najah Alhamaidah.
Hissen plingar till, stannar och dörrarna glider sakta upp på åttonde våningen. Per-Inge tittar sig konfunderat runt och säger,
- Helsike så länge sen de var man var här, men jag tror det är den dörren, och pekar mot dörren längst till vänster.
Vi plingar på dörren och det dröjer inte länge förrän vi ser Lasse i dörren med ett leende.
- Men välkomna, vad kul att se er, säger Lasse och man kan verkligen känna att han menar vad han säger.
Lägenheten är rustikt inredd och vi sätter oss snabbt vid köksbordet där kaffe, te, bullar och diverse kakor är framdukade. Utsikten från våning 8 går inte av för hackor. Lasse har utsikt över halva Avesta från sitt köksfönster och jag spanar ut och ser regnmolnen tona upp sig igen.
Lasse häller snabbt upp kaffe och te till oss och slår sig sedan ner på stolen. Najah försöker bjuda honom på sina irakiska dadelbullar, som var mycket goda för kännedom.
- Nej du, jag tror jag håller mig till bullar istället, säger Lasse och skrattar.
Att han var ett levande arkiv med historier från sin tid som domare på 60-talet hade jag ingen aning om. Lasse som idag är 84 år kuskade land och rike runt mellan åren 1969-1974. På den tiden dömde Lasse själv Allsvenskan. Det var Stockholm, Göteborg, Jönköping och många andra större städer som på den tiden hade lag i den högsta serien och han dömde fotbollsmatcher på löpande band.
- Vilken skillnad de är på fotbollen då och nu, och desamma gäller ju såklart med domarna, konstaterar Lasse.
- Förr var det inte så viktigt att man hade fysiken med sig, då kunde man snacka sig ur de flesta situationer om man var tillräckligt snabbtänkt, de hade ju aldrig funkat idag.
Han berättar ett gäng historier om dåtidens fotboll. Allt från helt osannolika matchsituationer till att Sverige redan på 60-talet hade proffsdomare, då tre svenska domare åkte till Brasilien för att döma fotboll. Något som jag verkligen inte visste utan detta fenomen trodde jag kommit de senaste 10 åren.
Han berättar om sina resor med kollegor till och från matcher. Oftast var det långa tågresor som gällde och inte som i dagens fotboll, glamourösa hotellnätter. Nej,nej på den tiden fick man vackert sätta sig på nattåget hem igen och som bäst lyckas förfoga över en sovvagn. Att en och annan alkoholhaltig dryck sköljdes ner efter matchen var heller ingen ovanlighet.
Lars agerade både huvud och assisterande domare och på en säsong i den högsta serien dömde man ungefär 12 matcher i Allsvenskan, 6 st som huvuddomare och 6 st som assisterande, eller linjeman som det hette på den tiden.
Jag skulle kunna skriva en hel krönika om Lars historier men tror jag nöjer mig med att konstatera att historierna var snudd på osannolika och att vi fick oss en hel del skratt.
Efter sin domarkarriär så har Lars tittat på hiskeligt många fotbollsmatcher med det största fokuset på domaren. Lasse går iväg till frugan som sitter i soffan och hämtar två A4 papper och lägger på bordet.
- Detta gör så att jag vet vilken match jag ska se på Cmore, säger Lasse och pekar på det utskrivna spelschemat över Allsvenskan.
Lasse har alltid brunnit för domeriet och för att stötta och tipsa såväl unga som gamla rättskipare att nå en sådan hög division som möjligt. Han hade i unga år Johan Hamlin, idag Allsvensk domare, och Per-Inge Nyberg, mannen som idag sitter mittemot Lasse och tillika pensionerad FIFA AD i en talanggrupp i mitten av 90-talet.
- Att Johan var duktig såg man direkt, men jag trodde aldrig han skulle nå den yttersta eliten, berättar Lasse.
- Men tänk så fel man kan ha, och ingen blev gladare än jag när jag såg Johans namn bland domarna i Allsvenskan.
- Jag minns att jag tog ansvar för Johan och skjutsade honom på många matcher, det är kanske det som är en del i att vi inte har några domare nu, det finns inga eldsjälar som bryr sig lika mycket längre, ja de skulle väl vara du då, säger Lasse och nickar mot PI.
Bullarna äts upp i hiskelig fart, historierna smattrar på men sällskapet börjar göra sig klara för avfärd, då dagens andra delmål var att se Avesta-Slätta i kvalet till Svenska cupen.
- Jag hoppas jag får se er snart igen, säger Lasse när vi tackar för gästvänligheten och sätter på oss skorna.
Ute i hissen står man fortfarande och ler, jag tror man inte riktigt förstår hur mycket Lars betytt för domarna i Södra Dalarna, både förr i tiden men även idag. 60 år inom fotbollen kan inte sammanfattas med något annat ord än...
RESPEKT!!!!
Alexander Sahlström 10/5 2016
60 år har passerat och Lasse har fortfarande båda benen kvar inom domargemenskapen, ofattbart när man tänker efter, vi har en levande legendar boende i Avesta!
En solig men kall onsdagseftermiddag i mitten på april lämnade jag, tillsammans med Nybergs x2 och Najah, Säter för att tillsammans åka och hälsa på denna legendar. Nog för att jag visste en del om Lasse sedan tidigare, men att han gick och bar på en sån skatt vad gällande historier från sin tid som domare hade jag ingen aning om.
Lars Tapper är en man som alla i Dalarnas fotbollskretsar känner igen och säkerligen i flera förbund i Sverige. En man som alltid har nära till skratt, är hård men rättvis, ja, en riktig krutgubbe. För oss i den "yngre" generationen är Lasse mest känd som matchförmedlaren Lars Tapper. Iallafall för domarna i södra Dalarna där Lasse fungerar som återbudstillsättare samt tar ut AD till matcher. När Lasse ringer och frågar om man kan ta en match, säger att det inte finns någon annan, då vet man att han gjort allt för att tillsätta matchen.
Framme i Avesta utanför det hyreshus Lasse och hans fru, , bott i sedan jag vet inte vad, ställer vi oss i hissen och klickar på 8:e våningen.
- Najah, det här är stort! Denna man har jobbat med fotboll i 60 år, berättar Per-Inge Nyberg för Najah Alhamaidah.
Hissen plingar till, stannar och dörrarna glider sakta upp på åttonde våningen. Per-Inge tittar sig konfunderat runt och säger,
- Helsike så länge sen de var man var här, men jag tror det är den dörren, och pekar mot dörren längst till vänster.
Vi plingar på dörren och det dröjer inte länge förrän vi ser Lasse i dörren med ett leende.
- Men välkomna, vad kul att se er, säger Lasse och man kan verkligen känna att han menar vad han säger.
Lägenheten är rustikt inredd och vi sätter oss snabbt vid köksbordet där kaffe, te, bullar och diverse kakor är framdukade. Utsikten från våning 8 går inte av för hackor. Lasse har utsikt över halva Avesta från sitt köksfönster och jag spanar ut och ser regnmolnen tona upp sig igen.
Lasse häller snabbt upp kaffe och te till oss och slår sig sedan ner på stolen. Najah försöker bjuda honom på sina irakiska dadelbullar, som var mycket goda för kännedom.
- Nej du, jag tror jag håller mig till bullar istället, säger Lasse och skrattar.
Att han var ett levande arkiv med historier från sin tid som domare på 60-talet hade jag ingen aning om. Lasse som idag är 84 år kuskade land och rike runt mellan åren 1969-1974. På den tiden dömde Lasse själv Allsvenskan. Det var Stockholm, Göteborg, Jönköping och många andra större städer som på den tiden hade lag i den högsta serien och han dömde fotbollsmatcher på löpande band.
- Vilken skillnad de är på fotbollen då och nu, och desamma gäller ju såklart med domarna, konstaterar Lasse.
- Förr var det inte så viktigt att man hade fysiken med sig, då kunde man snacka sig ur de flesta situationer om man var tillräckligt snabbtänkt, de hade ju aldrig funkat idag.
Han berättar ett gäng historier om dåtidens fotboll. Allt från helt osannolika matchsituationer till att Sverige redan på 60-talet hade proffsdomare, då tre svenska domare åkte till Brasilien för att döma fotboll. Något som jag verkligen inte visste utan detta fenomen trodde jag kommit de senaste 10 åren.
Han berättar om sina resor med kollegor till och från matcher. Oftast var det långa tågresor som gällde och inte som i dagens fotboll, glamourösa hotellnätter. Nej,nej på den tiden fick man vackert sätta sig på nattåget hem igen och som bäst lyckas förfoga över en sovvagn. Att en och annan alkoholhaltig dryck sköljdes ner efter matchen var heller ingen ovanlighet.
Lars agerade både huvud och assisterande domare och på en säsong i den högsta serien dömde man ungefär 12 matcher i Allsvenskan, 6 st som huvuddomare och 6 st som assisterande, eller linjeman som det hette på den tiden.
Jag skulle kunna skriva en hel krönika om Lars historier men tror jag nöjer mig med att konstatera att historierna var snudd på osannolika och att vi fick oss en hel del skratt.
Efter sin domarkarriär så har Lars tittat på hiskeligt många fotbollsmatcher med det största fokuset på domaren. Lasse går iväg till frugan som sitter i soffan och hämtar två A4 papper och lägger på bordet.
- Detta gör så att jag vet vilken match jag ska se på Cmore, säger Lasse och pekar på det utskrivna spelschemat över Allsvenskan.
Lasse har alltid brunnit för domeriet och för att stötta och tipsa såväl unga som gamla rättskipare att nå en sådan hög division som möjligt. Han hade i unga år Johan Hamlin, idag Allsvensk domare, och Per-Inge Nyberg, mannen som idag sitter mittemot Lasse och tillika pensionerad FIFA AD i en talanggrupp i mitten av 90-talet.
- Att Johan var duktig såg man direkt, men jag trodde aldrig han skulle nå den yttersta eliten, berättar Lasse.
- Men tänk så fel man kan ha, och ingen blev gladare än jag när jag såg Johans namn bland domarna i Allsvenskan.
- Jag minns att jag tog ansvar för Johan och skjutsade honom på många matcher, det är kanske det som är en del i att vi inte har några domare nu, det finns inga eldsjälar som bryr sig lika mycket längre, ja de skulle väl vara du då, säger Lasse och nickar mot PI.
Bullarna äts upp i hiskelig fart, historierna smattrar på men sällskapet börjar göra sig klara för avfärd, då dagens andra delmål var att se Avesta-Slätta i kvalet till Svenska cupen.
- Jag hoppas jag får se er snart igen, säger Lasse när vi tackar för gästvänligheten och sätter på oss skorna.
Ute i hissen står man fortfarande och ler, jag tror man inte riktigt förstår hur mycket Lars betytt för domarna i Södra Dalarna, både förr i tiden men även idag. 60 år inom fotbollen kan inte sammanfattas med något annat ord än...
RESPEKT!!!!
Alexander Sahlström 10/5 2016