PLANERING, PASSNING OCH PENGAR - EN ASSISTERANDE DOMARES VARDAG
Fru, två barn, ett heltidsjobb som ekonomichef, stenhård träning och assisterande domare i allsvenskan, ja Björn Lindroth vet minsann vad som krävs för att få dygnets alla timmar att räcka till och även få det viktigaste att fungera, familjelivet.
- Min fru Linda är helt fantastisk och tar ett oerhört ansvar och ställer upp i vått och torrt. Hade hon inte gjort det skulle detta aldrig fungera med dömning på elitnivå och ett heltidsjobb, flåsar Björn lätt på löpbandet.
Det är torsdag kväll och regnet öser ner. Björn är lite sliten och vädersjuk efter en lång dag på jobbet och sen hemkomst från Norge under natten efter att ha spenderat två dagar i vårt västra grannland.
Björns trötta ögon tar en titt på den opackade träningsväskan som står i hallen samtidigt som hjärnan matar signalerna att soffan är väldigt skön, i samma ögonblick bestämmer han sig, ja det blir soffan.
Björn hinner dock inte ta mer än två tunga steg förbi väskan när hans fru Linda ropar från köket.
- Björn! Det är torsdag idag då ska väl du träna?!
- Öööh jaaa, det stämmer men, Björn blir hastigt avbruten.
- Men vaddå?! Jag tar barnen, det vet du. Åk du nu och träna så ses vi sen, ler Linda och ger sin slitna fästman några ryggdunk.
Hon har rätt tänker Björn, jag måste verkligen träna. Det är match på söndag och jag har suttit i möten i två dagar, inte alls bra.
Hastigt och mindre lustigt så var Adidasbagen packad och bilen påväg mot Friskis & Svettis för en timmes hård träning.
Efter ett snabbt ombyte så intar han en av de lediga löpbanden och ställer in sin uppvärmningshastighet för att få igång den trötta kroppen. Han känner hur svettpärlorna rätt så omgående börjar rulla ner för pannan i den dåliga luften i träningslokalen samtidigt som tankarna är tillbaka i den sköna soffan och en bra rulle på tvn.
En kille i övre tonåren intar löpbandet bredvid honom och sätter igång hastigheten sexans nivå.
Björn tycker sig känna igen kille men kan inte riktigt placera honom när tystnaden plötsligt bryts.
- Du jag känner igen dig, inleder den okända mannen. Har sett dig på TV.
- Jasså, det har du, svarar Björn förvånat samtidigt som han fokuserar på att hålla fötterna rätt utan att slå snara på sig själv av förvåning.
- Japp du är assisterande domare i allsvenskan. Kollade sist när du dömde Norrköping-Sundsvall tillsammans med den där Nyberg.
- Ja jo det stämmer, flåsar Björn som nu höjt hastigheten för att inleda sitt intervallpass.
Killen säger inget mer och Björn tänker äntligen, nu är det fokus, fokus mot nya mål, fokus att besegra detta förbannade torsdagsberg som uppenbarat sig framför honom. Målbilden ligger fortfarande i att nå soffan, att få mysa med familjen, men först skall berget besegras och göra honom lättare inför söndagens match, rapp, alert och oerhört fokuserad.
Efter 45 minuters intensiv träning är passet äntligen över. Björn är trött, tömd och dryper av svett samtidigt som han känner hur energin helt plötsligt rusar i kroppen.
Dörren öppnas i det tysta omklädningsrummet där endast ventilationen gör sig hörd. In kliver den där okända killen igen och fortsätter deras samtal som slukades upp av träningen.
- Du det är så här att jag håller på med ett projektarbete i skolan och det ska vara inne nästa vecka! Jag fick en ide. Skulle jag kunna gå intervjua dig och sedan göra mitt projektarbete runt rollen att vara elitdomare, och ange dig som referens, ler killen
Björn funderar några sekunder innan han ger ett svar till grabben
- Ja men visst. Kör!, svarar Björn som helt plötsligt glömt att Linda ligger hemma och väntar på soffan.
Dom båda slår sig ner på varsin bänk i omklädningsrummet och killen plockar fram ett collegeblock och kulspetspenna för att göra sig redo.
- Du är alltså assisterande domare i allsvenskan, Sveriges högsta serie, men låt oss börja med lite bakgrund. Har du spelat fotboll själv och när började du döma fotboll?
- Ja jag har spelat fotboll. Jag spelade i IK Brage från dess att jag var 6 år och sedan slutade jag efter att jag fört upp dom i Pojkallsvenskan, blinkar Björn.
Började döma fotboll gjorde jag faktiskt när jag var 14 år. Inledde förstås med att döma 7-manna fotboll och såg det lite som ett sommarjobb för att tjäna lite pengar i ungar år och ha roligt.
Sen så tog man klivet upp att döma 11-manna och det var ju jätte kul. Men jag kände faktiskt redan då att jag ville springa på linjen och vara AD, det var liksom min grej. Sedan blev det en speciell tid när man fick följa med olika domare och bilda team, det var riktigt skoj. Det som var roligast var att åka på en riktig långresa som kunde ta en hel dag, berättar Björn samtidigt som han känner hur han drar på smilbanden och tänker tillbaka på unga åldrarna.
Den unge pojkens penna glöder och Björn känner att han vill berätta mer för att inspirera yngre att börja eller fortsätta döma. Men tankarna rullar också "vem är den här killen"...
Det dröjer några sekunder innan killen skrivit klart som verkar oerhört snabb med pennan och han hinner knappt sätta punkt i sina minnesanteckningar innan nästa fråga kommer.
- Hur hamnade där du är idag då?
Björn funderar ett tag innan han har scenariot framför sig.
- Först dömde jag som huvuddomare, ända upp till division 3 faktiskt innan jag bestämde mig för att satsa som AD. Var med i lite olika talanggrupper och när jag var 24 år så gjorde jag min första säsong som ordinarie AD i SE (Superettan).
Under samma säsong så gjorde jag tre matcher i allsvenskan. Min debut gjorde jag i Örebro på matchen Örebro-Häcken tillsammans Med Mikael Lerjéus, Skövde.
Det ena gav det andra, Lerjéus tyckte de gick så bra så i nästa omgång saknades de en AD på hans match så jag fick följa med då också,
Den unga killen stirrar på Björn ett slag och öppnar munnen
- Men när man dömer på Elitnivå, är alla proffs då?
- Nej absolut inte. Vi har en del huvuddomare som är proffs, heltidsanställda av förbundet. Men av oss AD vet jag faktiskt inte om någon är det. Jag vet att det finns dom som gått ner i tid på sina ordinarie arbeten, men jag är inte en av dom. Jag jobbar heltid som ekonomichef på Mockfjärdsfönster, förklarar Björn.
- Oj! Det måste vara sjukt stressigt och aldrig ledigt. Du är singel antar jag, säger grabben förvånat.
- Man skulle kunna tro det men faktiskt inte. Jag har fått tag på en otrolig kvinna. Hon har stöttat mig hela vägen från Division 6 och där jag är idag. Jag har också en otroligt bra arbetsgivare som tillåter alla dessa resor under fotbollssäsongen mitt i veckorna. Totalt brukar jag ligga runt 26 matcher på en säsong. Och frugan hon är otroligt tålig med allt som krävs. Man är ju inte borta en kväll i veckan, med träning ligger det väl på 5 kvällar på en vecka i alla fall, förklarar Björn för killen.
A4-papperen i tonårspojkens block börjar sina efter allt skrivande och Björn checkar klockan som sprungit iväg och blivit 21,07 och tankarna snurrar i Björns huvud, Linda har ju poppat popcorn, shit. Men detta var ju så roligt.
- Tränar du och laddar upp inför matcher på något speciellt vis?
- Jag tränar mycket snabbhet och oerhört mycket sprint. So AD gäller det vara explosiv. Laddar upp gör jag inte på något speciellt vis, det gäller att kliva in i bubblan och vara oerhört fokuserad när det är match, men där emellan vara avslappnad och ha kul med grabbarna i teamet och ge 100% under alla uppdrag.
Tonårskillen tar upp sin Iphone, fipplar upp knapplåset och tar en bild på Björn, en bild som pryder de kompendium som innehåller det projektarbete som skall ge honom högsta betyg.
Björn slänger av sig sin svettiga t-shirt, virar handduken runt midjan och hoppar in i duschen.
13 minuter senare trycker han ner handtaget till ytterdörren, kliver in genom dörren och ser en sovandes Linda med en tom popcornskål i knät.
Björn ler och tänker, popcorn hade varit gott men vad gör det när man får träffa unga hungriga killar som älskar sport och Linda, ja hon förstår nog säkert ler han när han tar ett glas Loka ur kylskåpet.
En helt vanlig dag tänkte Björn, ja sånär som på att få bli intervjuad. På söndag är det dags igen, då får jag äntligen göra det jag älskar, att ha flaggan i vänster hand och springa efter sidlinjen i Sverigrs högsta serie för snart 150.e gången.
Björn sveper glaset och slår sig ner i soffan och kan bocka av ytterligare en dag i kalendern, trött och slut men ändå givande.
Alexander Sahlström 26/5
- Min fru Linda är helt fantastisk och tar ett oerhört ansvar och ställer upp i vått och torrt. Hade hon inte gjort det skulle detta aldrig fungera med dömning på elitnivå och ett heltidsjobb, flåsar Björn lätt på löpbandet.
Det är torsdag kväll och regnet öser ner. Björn är lite sliten och vädersjuk efter en lång dag på jobbet och sen hemkomst från Norge under natten efter att ha spenderat två dagar i vårt västra grannland.
Björns trötta ögon tar en titt på den opackade träningsväskan som står i hallen samtidigt som hjärnan matar signalerna att soffan är väldigt skön, i samma ögonblick bestämmer han sig, ja det blir soffan.
Björn hinner dock inte ta mer än två tunga steg förbi väskan när hans fru Linda ropar från köket.
- Björn! Det är torsdag idag då ska väl du träna?!
- Öööh jaaa, det stämmer men, Björn blir hastigt avbruten.
- Men vaddå?! Jag tar barnen, det vet du. Åk du nu och träna så ses vi sen, ler Linda och ger sin slitna fästman några ryggdunk.
Hon har rätt tänker Björn, jag måste verkligen träna. Det är match på söndag och jag har suttit i möten i två dagar, inte alls bra.
Hastigt och mindre lustigt så var Adidasbagen packad och bilen påväg mot Friskis & Svettis för en timmes hård träning.
Efter ett snabbt ombyte så intar han en av de lediga löpbanden och ställer in sin uppvärmningshastighet för att få igång den trötta kroppen. Han känner hur svettpärlorna rätt så omgående börjar rulla ner för pannan i den dåliga luften i träningslokalen samtidigt som tankarna är tillbaka i den sköna soffan och en bra rulle på tvn.
En kille i övre tonåren intar löpbandet bredvid honom och sätter igång hastigheten sexans nivå.
Björn tycker sig känna igen kille men kan inte riktigt placera honom när tystnaden plötsligt bryts.
- Du jag känner igen dig, inleder den okända mannen. Har sett dig på TV.
- Jasså, det har du, svarar Björn förvånat samtidigt som han fokuserar på att hålla fötterna rätt utan att slå snara på sig själv av förvåning.
- Japp du är assisterande domare i allsvenskan. Kollade sist när du dömde Norrköping-Sundsvall tillsammans med den där Nyberg.
- Ja jo det stämmer, flåsar Björn som nu höjt hastigheten för att inleda sitt intervallpass.
Killen säger inget mer och Björn tänker äntligen, nu är det fokus, fokus mot nya mål, fokus att besegra detta förbannade torsdagsberg som uppenbarat sig framför honom. Målbilden ligger fortfarande i att nå soffan, att få mysa med familjen, men först skall berget besegras och göra honom lättare inför söndagens match, rapp, alert och oerhört fokuserad.
Efter 45 minuters intensiv träning är passet äntligen över. Björn är trött, tömd och dryper av svett samtidigt som han känner hur energin helt plötsligt rusar i kroppen.
Dörren öppnas i det tysta omklädningsrummet där endast ventilationen gör sig hörd. In kliver den där okända killen igen och fortsätter deras samtal som slukades upp av träningen.
- Du det är så här att jag håller på med ett projektarbete i skolan och det ska vara inne nästa vecka! Jag fick en ide. Skulle jag kunna gå intervjua dig och sedan göra mitt projektarbete runt rollen att vara elitdomare, och ange dig som referens, ler killen
Björn funderar några sekunder innan han ger ett svar till grabben
- Ja men visst. Kör!, svarar Björn som helt plötsligt glömt att Linda ligger hemma och väntar på soffan.
Dom båda slår sig ner på varsin bänk i omklädningsrummet och killen plockar fram ett collegeblock och kulspetspenna för att göra sig redo.
- Du är alltså assisterande domare i allsvenskan, Sveriges högsta serie, men låt oss börja med lite bakgrund. Har du spelat fotboll själv och när började du döma fotboll?
- Ja jag har spelat fotboll. Jag spelade i IK Brage från dess att jag var 6 år och sedan slutade jag efter att jag fört upp dom i Pojkallsvenskan, blinkar Björn.
Började döma fotboll gjorde jag faktiskt när jag var 14 år. Inledde förstås med att döma 7-manna fotboll och såg det lite som ett sommarjobb för att tjäna lite pengar i ungar år och ha roligt.
Sen så tog man klivet upp att döma 11-manna och det var ju jätte kul. Men jag kände faktiskt redan då att jag ville springa på linjen och vara AD, det var liksom min grej. Sedan blev det en speciell tid när man fick följa med olika domare och bilda team, det var riktigt skoj. Det som var roligast var att åka på en riktig långresa som kunde ta en hel dag, berättar Björn samtidigt som han känner hur han drar på smilbanden och tänker tillbaka på unga åldrarna.
Den unge pojkens penna glöder och Björn känner att han vill berätta mer för att inspirera yngre att börja eller fortsätta döma. Men tankarna rullar också "vem är den här killen"...
Det dröjer några sekunder innan killen skrivit klart som verkar oerhört snabb med pennan och han hinner knappt sätta punkt i sina minnesanteckningar innan nästa fråga kommer.
- Hur hamnade där du är idag då?
Björn funderar ett tag innan han har scenariot framför sig.
- Först dömde jag som huvuddomare, ända upp till division 3 faktiskt innan jag bestämde mig för att satsa som AD. Var med i lite olika talanggrupper och när jag var 24 år så gjorde jag min första säsong som ordinarie AD i SE (Superettan).
Under samma säsong så gjorde jag tre matcher i allsvenskan. Min debut gjorde jag i Örebro på matchen Örebro-Häcken tillsammans Med Mikael Lerjéus, Skövde.
Det ena gav det andra, Lerjéus tyckte de gick så bra så i nästa omgång saknades de en AD på hans match så jag fick följa med då också,
Den unga killen stirrar på Björn ett slag och öppnar munnen
- Men när man dömer på Elitnivå, är alla proffs då?
- Nej absolut inte. Vi har en del huvuddomare som är proffs, heltidsanställda av förbundet. Men av oss AD vet jag faktiskt inte om någon är det. Jag vet att det finns dom som gått ner i tid på sina ordinarie arbeten, men jag är inte en av dom. Jag jobbar heltid som ekonomichef på Mockfjärdsfönster, förklarar Björn.
- Oj! Det måste vara sjukt stressigt och aldrig ledigt. Du är singel antar jag, säger grabben förvånat.
- Man skulle kunna tro det men faktiskt inte. Jag har fått tag på en otrolig kvinna. Hon har stöttat mig hela vägen från Division 6 och där jag är idag. Jag har också en otroligt bra arbetsgivare som tillåter alla dessa resor under fotbollssäsongen mitt i veckorna. Totalt brukar jag ligga runt 26 matcher på en säsong. Och frugan hon är otroligt tålig med allt som krävs. Man är ju inte borta en kväll i veckan, med träning ligger det väl på 5 kvällar på en vecka i alla fall, förklarar Björn för killen.
A4-papperen i tonårspojkens block börjar sina efter allt skrivande och Björn checkar klockan som sprungit iväg och blivit 21,07 och tankarna snurrar i Björns huvud, Linda har ju poppat popcorn, shit. Men detta var ju så roligt.
- Tränar du och laddar upp inför matcher på något speciellt vis?
- Jag tränar mycket snabbhet och oerhört mycket sprint. So AD gäller det vara explosiv. Laddar upp gör jag inte på något speciellt vis, det gäller att kliva in i bubblan och vara oerhört fokuserad när det är match, men där emellan vara avslappnad och ha kul med grabbarna i teamet och ge 100% under alla uppdrag.
Tonårskillen tar upp sin Iphone, fipplar upp knapplåset och tar en bild på Björn, en bild som pryder de kompendium som innehåller det projektarbete som skall ge honom högsta betyg.
Björn slänger av sig sin svettiga t-shirt, virar handduken runt midjan och hoppar in i duschen.
13 minuter senare trycker han ner handtaget till ytterdörren, kliver in genom dörren och ser en sovandes Linda med en tom popcornskål i knät.
Björn ler och tänker, popcorn hade varit gott men vad gör det när man får träffa unga hungriga killar som älskar sport och Linda, ja hon förstår nog säkert ler han när han tar ett glas Loka ur kylskåpet.
En helt vanlig dag tänkte Björn, ja sånär som på att få bli intervjuad. På söndag är det dags igen, då får jag äntligen göra det jag älskar, att ha flaggan i vänster hand och springa efter sidlinjen i Sverigrs högsta serie för snart 150.e gången.
Björn sveper glaset och slår sig ner i soffan och kan bocka av ytterligare en dag i kalendern, trött och slut men ändå givande.
Alexander Sahlström 26/5